Genomlider andra dan på jobbet.
Gårdagen gick i mångt och mycket ut på att ta emot gratulationer från och besvara på diverse frågor av kollegerna.
Sällan man får så mycket uppmärksamhet :)
Fast det flesta tycker att jag är sååå liten,
och det är ju inte utan att det stör lite :(
Själv känner jag ju mig inte speciellt liten.
Har börjat flåsa som en fet gammal tant så fort jag går uppför trappor,
eller pratar samtidigt som jag går.
Har svårt att sitta längre stunder.
Dels på grund av de jäkla hemmorojderna *svär ve och förbannelse*
och dels på grund av att jag inte klarar av att sitta ihoptryckt så länge
När jag kom hem igår
var jag tvungen att ligga raklång på soffan hela kvällen.
Känns liksom som om babysarna skulle ha det för trångt då jag sitter,
vilket egentligen låter ganska otroligt, eftersom de just nu borde vara
ca 12 cm i sitthöjd (eller 17 cm i full längd), och väga ca 200 g.
Fast om man betänker att de är två,
så blir det ju 30 cm och nästan ett halvt kilo..
så kanske inte så underligt egentligen :)
Annars så måste jag erkänna att jag saknar maken något otroligt,
nu när vi efter att i 7 veckor bott alla nätter tillsammans,
igen måste vara åtskilda vissa nätter i veckan :(
Men samtidigt är det så här livet är just nu.
Jag måste finnas till hands både för honom, jobbet, och 15-åringen.
Tids nog hinner vi njuta till fullo av att få vara tillsammans jämt.
Längtar!!

Så här ser en baby i vecka 19 ut :)
Kramar
Rockmom