Hoppfullt

Idag har vi handlat en hoppgunga.
Eller egentligen två.
Moffa hjälpte till att hänga upp den ena nu till en början
så vi får testa hur populär den blir
Dessutom kan de inte använda den så långa stunder
före nacken och ryggen blir starkare
så det räcker med ena ännu

Annéa testar först, sneglar på brorsan som ligger på golvet:


Aaron är nöjd å glad där han ligger:



Men sen då vi bytte, då blev Annéa skitsur,
viftade med händerna och protesterade högljutt
(borde egentligen ha filmats)


Nu har vi tagit natt,
och hoppas på färre uppvak än senaste natt.

Det är annars en sak som är svårare med två,
har jag märkt
Har man bara ett barn så kan man
kämpa och försöka med tutt om de vaknar till
för det gör inget om bebisen gallskriker en stund

Då man har två
då är en gallskrikande bebis
det sista man vill ha på natten,
för då tar det inte lång tid före du har TVÅ som illvrålar.
Så det lättaste är att ge bröstet vid minsta tecken på vrål,
vilket förstås innebär att man har två ungar
som tycker att mammas bröst är en tutt :)

Fast å andra sidan är det ibland rätt mysigt,
med en liten varm kropp tätt, tätt intill en i nattens mörker.
Så..det är väl så här nu
och så blir det annorlunda sen.

Puss och kram
Rockmom