en dag då jag var lite surare, mer uppgiven och trött,
än vanligt,
att jag borde ta mera tid för mig själv.
Göra något utan barnen.
Hon har säkert rätt, på ett vis.
Men ser ni, DET är skillnaden mellan att bli mamma nu
och att bli mamma vid 20+
Då hade jag ett större behov att att tänka på mig själv,
eller skall vi säga att ha egen, barnfri tid
Nu vill jag så väldigt gärna vara med mina barn,
så att tänka på mig själv och att må bra
innebär att vara med barnen.
Tiden går så oerhört snabbt,
det vet jag när jag nu kan se i bakspegeln på två barns uppväxt.
Fortare än man hinner blinka
så börjar de dagis,
och försvinner en smula från en.
Sen börjar de skolan, och försvinner ännu mer.
Sen är de plötsligt långa, skrangliga, dörrsmällande tonåringar
Det går alldeles för fort.
Så nu vill jag verkligen vara med barnen så mycket jag bara kan
Och genom att vara det så tänker jag på mig själv
Och då mår jag bra.
Som idag till exempel, då vi gjort det här:
Annéa hittade pappas gamla bil från 70-talet. Då gjordes rediga grejer
Aaron åt gräs, och stenar, och löv...
Små barn, stora takstolar(till utbyggnaden på vårt garage)
Tittuuut
Tänk, just så känner jag oxå!!! Fast det är första barnet men kanske just för att jag var 35 när vi fick henne. Vad gör väl lite trötthet och dåligt humör när man får spendera tiden med världens underbaraste underverk :)
SvaraRaderaNjut du, tids nog hinner du sova!
/Michaela
Förresten, älskar din blogg, du är så ärlig och rak i dina inlägg!
Tack Michaela, det värmde <3
SvaraRaderaFörsöker vara så ärlig jag kan, utan att för den delen lämna ut man och tonårsbarn. De får skriva om sig själva, nån annanstans :)
i couldn't agree more (fast jag har ju inga småbarn, förstås). det här med självförverkligande och sånt som många unga mammor tycker är så viktigt (och det är det kanske, jag minns inte så noga längre), det har man ju redan hunnit med när man som du får barn i "vuxen" ålder.
SvaraRaderaallt gott!