på väg bort från öronläkaren
Aaron är (just nu iallafall) friskförklarad,och de blåa tuberna sitter fint kvar inne i öronen
Vi skall på ny kontroll i slutet på mars,
och nu ska ni ALLA hålla alla tummar ni har
för att vi verkligen inte behöver åka dit före det!
Vi diskuterade annars tvåspråkighet med kollegerna i fredags
Ja, inte tvåspråkighet i ordets vanliga bemärkelse,
utan högsvenska versus dialekt
Jag har funderat väldigt mycket på, nämligen,
vilket språk bubblorna kommer att börja prata
Jag talar högsvenska med dem,
eftersom det är mitt hemspråk,
pappa pratar dialekt med dem.
Vilket blir deras hjärtespråk?
Kommer de att prata som mamma, som pappa,
eller blir det kanske nån egen blandning?
Kommer de i framtiden, när de börjar dagis och skola,
och dialekten blir starkare, att babbla dialekt konstant
eller blir det så att de talar högsvenska med mig
och dialekt med pappa och vänner?
Är det nån som har erfarenhet av det här, så berätta gärna!
Vi var hur som helst med kollegerna
rörande överens om att man definitivt skall prata det språk
som ligger en närmast hjärtat med sina barn
(därav benämningen hjärtespråk här ovan)
Vi var lika överens om att det är en enorm rikedom
att kunna många språk, inklusive dialekter
Vilka språk kan du?
Jag kan svenska, finska, engelska och närpesiska. Det ni :)
Rockmom
ojoj, om det här ämnet skulle jag kunna skriva en halv roman... men jag säger bara kort och gott att ni ska göra det som känns bäst i hjärtat.
SvaraRaderavad skönt att öronen är friska nu!
kram
Skönt att öronen är bättre, hoppas det förblir så!
SvaraRaderaMin barndomsvän pratade alltid rikssvenska med sin pappa, eftersom de alltid gjort det. Och när hon vände sig till mamman, finska. Sinsemellan pratade vi dialekt, som i skolan, som med kompisarna. William byter till vissa dialektord när han pratar med mig, bara gentemot mig. Så prata dialekt du, det håller jag hårt på!
Den erfarenhet jag har av dialekt/högsvenska är att barnen använder förälderns "spårk" när de pratar med den, alltså jag tror att twinsen kommer att prata högsvenska med dig och ren närpesiska med papsen :-)
SvaraRaderaTjaa, vilka språk talar jag... svenska, engelska och knagglig finska + malax- och petalax dialekt :-) Men sen hänger jag nog med i de flesta dialekter bla närpesiskan ;-)
Alegni--> Det gör vi ju nog. Jag skulle aldrig prata annat än min egen högsvenska och pappa skulle nog aldrig kunna prata annat än sin dialekt
SvaraRaderaBitte--> Vi får hoppas det!
Har upplevt samma sak i svenk-finska familjer, Fascinerande!
soffi--> Ja jag tror lite det jag med
Hoppas öronen hålls i skick nu då!
SvaraRaderaDet är nog bara att prata sitt eget språk med de små. :) Inte för att jag vet nåt om dialekter, annat än Hesaslang ;). Men alla språk är rikedomer!
Jag är själv från en tvåspråkig familj (franska o svenska) och lever i en tvåspråkig nu också (finska o svenska). Äldsta sonen började dock tala svenska till mig (sådär ordentligt efter pekboks- och babystadiet)först då han började i svenskspråkigt dagis som fem-åring.
Ja och språken jag talar är alltså svenska,finska,franska och engelska. Så har jag läst spanska en tid också men det fastnade kanske inte såå bra i munnen men förstår om man talar lite långsammare till mig. ;)