och att gömma sig,
det är populära sysslor hos oss just nu.
Annars har jag funderat på när de här två ska börja prata.
Kommer ihåg att äldste sonen,
redan vid 1 år och 3 månader kunde säga satan.
Vilket inte var en så bra sak att kunna,
inte just då iallafall,
eftersom min exman och jag skulle gifta oss.
Vi var livrädda för att höra s-ordet, högt och tydligt i kyrkan,
men eftersom mommo blandade bort ungen lite med godis,
så var det enda man kunde höra "karkki-karkki"
med ett skorrande r.
Fast egentligen pratar ju både Aaron och Annéa mycket,
men man förstår inte vad de menar.
Eller egentligen förstår man helt bra vad aaa, aaaa, och aaaa,
uttalat med olika tonfall och intensitet, betyder,
men det är ju inga ord.
Enda riktiga ordet de säger är mamma,
och det betyder egentligen både mamma och pappa
plus att man kallar mommo och bröderna för det.
Men, jag är ju inte orolig alls,
vet ju nog att det kommer förr eller senare.
Och jag ser ju att de har ett mycket större passivt ordförråd,
eftersom de kan peka på allt från katten till mommo
Intressant är det iallafall, hur olika det kan vara :)
Och kanske, betyder det faktum att de är tvillingar,
också något för språkutvecklingen?!
Nu har de små somnat i vagnen så ska gå ut på promenix,
innan de smälter och blir till två små våta fläckar.
Det är ju det sista jag önskar!
Ha det gott
Rockmom
Tror säkert att de båda utvecklar ett eget språk sinsemellan så "riktigt" prat kommer senare.
SvaraRaderaDu har väl sett de båda tvillingarna i reklamen som pratar!
Den e Mathildas favorit :)
Sen ändras ju språket hela tiden, M har alltid skorrat fram R men nu ska hon va en liten bebis och då är det bara J som gäller. Förutom när hon glömmer bort sej ;)
/Michaela
JO, har sett de två :) Och har hört flera med tvillingar berätta att de har ett eget språk.
RaderaKul det där med Mathildas R ;)
Jag brukar ibland svära sådär med viskande röst "satan" vilket Mirelle i nåt skede hörde och upprepade några gånger med nån slags gurglande avgrundsröst som hade hört hemma i excorsisten.
SvaraRaderaHaha ;)
RaderaDet där tvillingspråket är bekant! De pratar långt och länge med både varandra och mig. Båda kan säga nåt som låter så "tutti" när de menar nappen och ibland annars också, men annars är det mest dää, dää, bah, mam-mah eller kojakoja, som har hängt med länge. Men William var det så att han pratade mycket, sen tog det liksom slut på ord, tills han var lite över två år och började prata på riktigt. Det är kanske annan utveckling som tar över och orden glöms bort.
SvaraRadera