Slut på tonåren

Tänk, idag är det exakt 20 år sen
jag fick träffa den här killen första gången på riktigt.

Då hade vi väntat och längtat i 42 långa veckor.
Jag försökte med allt för att få honom att komma ut
då han var beräknad att födas.
Jag hoppade hopprep,
sprang upp och ner för de 7 trapporna
till lägenheten där vi bodde då,
jag drack och åt diverse hopkok.
Inget hjälpte.
Han tyckte nog tydligen
att det var alldeles för skönt inne i mammas mage,
för till världen kom han först
efter igångsättning och 2 dagars jobbande!

Det har hänt mycket sen den dagen,
och i dag är han både självgående och självständig.
Vi ses ofta, och jag har alltid lika kul i hans sällskap.
Han är nämligen en entertainer av stora mått.
Men det måste man väl vara för att klara sig i rockbranschen.

Han har lurat mig massor, under åren som gått.
Det får jag veta nu, lite i taget
(Inte för att jag alltid vill höra det han berättar)
I går fick jag veta att de få gånger han som liten kissade i sängen
så gjorde han det med flit. Kan ni tänka er!
Han låg där i sin säng
och tyckte det lät så mysigt med tv:n i vardagsrummet,
och smart som han var (och är) så räknade han ut
att om han kissar i sängen,
då får han sitta i tv-soffan, och vara del av det där mysiga,
medan mamma byter lakan i sängen :)

Grattis på födelsedagen, min mest älskade förstfödde.
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!
Jag älskar dig!

Mamma